fotoholma

Tänk vad saker och ting kan förändras och hända snabbt. Jag krockade för två timmar sedan.... är nog fortfarande i något slags chocktillstånd. Allt var mitt fel, jag hade väjningsplikt och såg inte alls bilen som kom från höger, helt plötsligt sa det bara pang och jag vet inte vad som hänt förrän jag såg bilen bakom mig. En jättesnäll tjej i min egen ålder klev ur och gav mig en kram och frågade hur jag mådde, det kan man kalla medmänsklighet, jag som precis kvaddat hennes bil. Jag var mest skakig och förstod inte vad som hänt, dessutom var jag orolig för Stella som jag hade i bagageluckan. Hon var rädd men mådde bra. Höger dörr på min röda "pärla" är intryckt men den går att köra med.
Jag fryser och har jävulsk ont i nacken och huvudet...
Det här får en verkligen att tänka till. Lev för dagen man vet aldrig vad som väntar imorgon....
PUSS!